Lina

Åsså har man betett sig som en fjortonåring än en gång, att jag aldrig lär mig. Jag måste helt enkelt ha något som glappar i min hjärna. Lill-hjärnan möljigtvis, eller det är nog snarare den stora... Förlåt mig! Mår inge vidare efter allt som skedde igår så jag hoppas att det ska kännas lite bättre om jag får förklara hur jag tänker direkt till dig, hoppas så innerligt! Annars är risken att jag kommer att tillbringa sommaren instängd ingen osannolik tanke...! Min läkare bestämde i alla fall för att släppa på tvångsvården från och med första juni on allt går bra i helgen och det känns skönt fast samtidigt lite skrämmande. Klarar jag av att ta hand om mig själv är frågan som ploppar upp i huvudet med jämna mellanrum och då ångesten är som jobbigast... men det är väl inget annat än tiden som kan utvisa det! Jag håller alla tummar att det ska gå vägen denna gång!

Jag trodde verkligen att du skulle hålla dina löften efter allt som hänt den senaste tiden, men jag hade fel... så fel... Men nu lovar jag dig att jag aldrig någonsin ska lova något gentemot dig heller, tills du inser att det är ett helvete att leva i ovisshet! Du skulle behöva vara inlåst ett par månader och se hur mycket dina ord verkligen betyder för oss patienter. Ingen borde få det jobb du har om man inte vart sjuk själv... grymt men så sant!

Plötsligt slockar en låga
som värmt och givit allt
Ett ljus blåses ut och plötsligt
känns allt så isande kallt
Någonting brister stilla
en röst, en sång dör ut
Och strax förnimmer man tydligt
att ingenting är som förut

Ångest måste vara den värsta sjukdomen som kan drabba en människa. Aldrig tappar man hoppet så djupt som när ångesten sätter in sina klor i kroppen på en. Lämna mig bara ifred jävla ångest så kommer detta att ordna sig. Nog tjatat om ångest, den vill man egentligen inte behövs nämna alls så det är lika bra atg skita i det! Tänkte berätta om gårnatten som jag fick lov att spendera på akuten efter ett kraftigt anfall som resulterade i att jag tappade krafter och reflexer i höger sida av kroppen. Dessa jävla kramper! Känner mig som en gnällkärring idag och jag förnekar inte att jag är en sådan heller! Känns i alla fall bättre i kroppen idag så det får jag väl skriva på min "positiva-saker-lista". En till sak som jag ska skriva dit är att det gått så bra att vara hemma i helgen och att det är här på avdelningen som ångesten kommit som mest! Börjar trots mina bekymmer se att det kanske kommer att gå att åka hem igen under min livstid. Nu ska jag överlämna lite blod till personalen. Tack och hej!

Vill hitta en väg ur
mitt vilsna hjärta
vill säga farväl
till all denna smärta
Hur gör man när
inga krafter finns kvar
När man tvivlar på att
någonsin hitta ett svar.