Lina

En till dag börjar lida mot sitt slut och i morgon väntar träning och möte upp på lasarettet. Dagarna bara försvinner numera. För bara några månader sen så kändes varje minut som en evighet och jag bara väntade och väntade på att dagarna skulle ta slut. Nu är det knappt att man hinner vakna innan det börjar vara dags att knyta sig på kvällen. Ett friskhetstecken måntro?! Blir ett kort inlägg ikväll eftersom mina ögon snällt ber mig om att få stänga igen. Natti Natt!