12.06.05
Det är så underbart att känna att det går åt rätt håll. Att äntligen vakna och känna att man tycker det är värt att stiga upp och framförallt känna en längtan till framtiden. Är det såhär det känns att må hyfsat bra? Det är så länge sen jag kände det att jag har svårt att förstå att det kan kännas såhär bra. Går bara och väntar på att en ny dipp ska komma. Känns overkligt att må såhär! Men jag hoppas så innerligt att detta ska vara något varaktigt och att jag ska komma mig från psykvården och hitta tillbaka till livet helt och hållet. Håll tummarna med mig!
Sommarvärmen håller sig på avstånd, men jag kan inte säga att det gör mig så mycket just nu. Är så nöjd med att slippa den fruktansvärda ångesten jag hade för ett par veckor sen så lite ruskigt väder må vara. Fast jag ska å andra sidan inte sticka under stolen med att jag längtar efter sommaren och då framförallt värmen. Jag fryser för det mesta så sommaren är verkligen min årstid!
Och i morgon är det då årets viktigaste dag. Nationaldagen! Jag har köpt både en flagga och en landsdräkt som jag tänkte ha på mig i morgon. Betalade bara 14000 kr för det så det var ju rena fyndet. Sen ska jag stå här ute på balkongen och vinka hela dagen. Har ju tränat armar på gymmet i snart ett år enbart för denna dag så det finns inga ursäkter. Skämt å sido, jag hatar såna här röda dagar. Fattar ni vilka enorma skattepengar det kostar att ge OB-ersättning till alla som jobbar i morgon? Lägg dem pengarna på att utöka personalstyrkan inom vården istället! Åsså tar vi helt enkelt bort alla "onödiga" röda dagar. Jag tror jag ska ta och bli statsminister! Finns det nåt bra program på högskola till det mån tro, och linjen ska helt vara i Skellefteå eller möjligvis på distans?!
Nu ska jag ta och avsluta detta inlägg och bege mig ut på stan med min älskade Mamma! Hon är verkligen den bästa mamma som går att hitta på heeela denna jord! Är så tacksam för att du finns ska du veta!
12.05.25
Åsså har man betett sig som en fjortonåring än en gång, att jag aldrig lär mig. Jag måste helt enkelt ha något som glappar i min hjärna. Lill-hjärnan möljigtvis, eller det är nog snarare den stora... Förlåt mig! Mår inge vidare efter allt som skedde igår så jag hoppas att det ska kännas lite bättre om jag får förklara hur jag tänker direkt till dig, hoppas så innerligt! Annars är risken att jag kommer att tillbringa sommaren instängd ingen osannolik tanke...! Min läkare bestämde i alla fall för att släppa på tvångsvården från och med första juni on allt går bra i helgen och det känns skönt fast samtidigt lite skrämmande. Klarar jag av att ta hand om mig själv är frågan som ploppar upp i huvudet med jämna mellanrum och då ångesten är som jobbigast... men det är väl inget annat än tiden som kan utvisa det! Jag håller alla tummar att det ska gå vägen denna gång!
12.05.23
Jag trodde verkligen att du skulle hålla dina löften efter allt som hänt den senaste tiden, men jag hade fel... så fel... Men nu lovar jag dig att jag aldrig någonsin ska lova något gentemot dig heller, tills du inser att det är ett helvete att leva i ovisshet! Du skulle behöva vara inlåst ett par månader och se hur mycket dina ord verkligen betyder för oss patienter. Ingen borde få det jobb du har om man inte vart sjuk själv... grymt men så sant!
Plötsligt slockar en låga
som värmt och givit allt
Ett ljus blåses ut och plötsligt
känns allt så isande kallt
Någonting brister stilla
en röst, en sång dör ut
Och strax förnimmer man tydligt
att ingenting är som förut
12.05.21
Ångest måste vara den värsta sjukdomen som kan drabba en människa. Aldrig tappar man hoppet så djupt som när ångesten sätter in sina klor i kroppen på en. Lämna mig bara ifred jävla ångest så kommer detta att ordna sig. Nog tjatat om ångest, den vill man egentligen inte behövs nämna alls så det är lika bra atg skita i det! Tänkte berätta om gårnatten som jag fick lov att spendera på akuten efter ett kraftigt anfall som resulterade i att jag tappade krafter och reflexer i höger sida av kroppen. Dessa jävla kramper! Känner mig som en gnällkärring idag och jag förnekar inte att jag är en sådan heller! Känns i alla fall bättre i kroppen idag så det får jag väl skriva på min "positiva-saker-lista". En till sak som jag ska skriva dit är att det gått så bra att vara hemma i helgen och att det är här på avdelningen som ångesten kommit som mest! Börjar trots mina bekymmer se att det kanske kommer att gå att åka hem igen under min livstid. Nu ska jag överlämna lite blod till personalen. Tack och hej!
Vill hitta en väg ur
mitt vilsna hjärta
vill säga farväl
till all denna smärta
Hur gör man när
inga krafter finns kvar
När man tvivlar på att
någonsin hitta ett svar.
12.01.11
Jag vet egentligen inte vad jag ska skrina när jag sätter mig. Men jag faktiskt känna att min ångest lindras lite grann när jag skriver ner mina tankar och funderingar. Dagarna är så ofantligt lång nu när jag inte får göra något annat än att ligga i sängen i princip. Träningen som varit min räddning de senaste månaderna är nu satt på noll och ibland vet jag i ärlighetens namn hur jag ska fixa dagen utan att få röra på mig lite... Kan förstå deras tanke kring detta mer än, men samtidigt vet jag hur mycket mer ångest jag får när jag inte motionerar. Så kan man kan väl säg att det är som pest eller kolera. Hur som helst så är min enskilda åsikt att jag ska få träna på den nivå som jag kan göra här inne (vilket inte är så mycket) för då vet jag med ganska stor säkerhet att maten kommer att komma igång!
Jag måste gå skriva
skiva av mig lite grann
För att orka med livet
som är upp och mer ibland
12.01.24
Ett gäng turbulenta dagar som jag har svårt att sammanfatta med några vettiga ord återfinns när jag kollar i min inre backspegel. Har svårt att sätta ord på vad som hänt i min kropp på bara ett par dagar och jag kan egentligen inte se nån annan anledning än att det är någon medicin som inte fungerar i rätt syfte. Men som jag tidigare skrev så är min rädsla att bli "inspäddad" på psyket en väldigt jobbig tanke som maler och maler i mitt huvud hela tiden. Sedan kan jag inte sticka under stolen att jag blir väldigt rädd för mig själv när det blir sånna här plötsligt dippar i mitt mående... Det enda som egentligen gör att jag inte grubblar är att träna, beror väl på att man då måste lägga fokus på det man gör om man ska lyckas med det.
Något som skär
något som gör ont
jag vet inte vad det är
törs inte fråga
att ständigt se
att hoppet bleknar
mer och mer
att ständigt krypa in
i det mörkaste hål
fälla den tår ingen får se
och sakta viska till sig själv
"Jag orkar inte mer..."
12.01.22
Den sista veckan av januari börjar snart... William tyckte idag att jag skulle skotta mer ute på gården så att det skulle bli sommar nu. Kan inte säga att jag skulle bli ledsen om jag vaknade i morgon och det var tjugo grader varmt och grönt gräs. Är så less på vintern trots att det knappt varit någon vinter än.
Låt tiden få rinna iväg ett tag... snälla... snälla...
Imorgon ska jag försöka mig på att åka på medlefors igen. Jag hoppas att jag står på benen, annars blir jag nog utvisad från stället. Ska väl förhoppningsvis gå bra. Som jag skrev tidigare så önskar jag bara att dagarna ska gå så fort som möjligt just nu och att våren och sommaren ska infinna sig i vårt hemska land.
12.01.20
12.01.19
En till dag börjar gå mot sitt slut. Innehållsmässigt en ganska bra dag med cirkelträning och massage på schemat. Psykiskt lite jobbigare... men nån gång ska väl måendet dippa kanske. Rädslan är min absolut största fiende just nu! Och jag vet att jag är löjlig och att jag jagar upp mig över saker som egentligen inte betyder så jätte mycket. Men det är den ständiga rädslan som driver mig hela tiden. Som håller i mig med ett sånt grepp att jag inte vet hur jag ska vända och vrida mig för att den ska lämna mig ifred?!
FÖRSVINN NU DIN JÄVLA IDIOTISKA TANKE!
12.01.18
Ligger än en gång nere i soffan och har vaknat ett par timmar innan väckarklockan förväntas ringa. Antingen håller jag på att bli pensionär eller så är det nåt problem med mina mediciner. Jag vet egentligen inte vad jag ska hoppas på, medicinerna går väl kanske lättare att åtgärda i alla fall.!
Gårdagen bestod i ett besök på medlefors. Väl där fick jag vara med på min första föreläsning och visst var det en helt okej sådan men jag har så svårt för vissa grupper av människor. Jag anser att när man går på en föreläsning så tar man med sig ett block och penna och lyssnar och anteckning det som sägs. Näe, inte där. Där kollas mobilen var femte minut och några tog upp bärbara datorn och satte sig med den. Några satt och ritade medan en sista grupp var fullt upptagna med att skicka sms. Vi har 24 personer på föreläsningen och jag tror att 3 stycken hade ett kollegieblock med sig...?!
Hur som helst så blir det att vara där ett gäng lektioner fram till nästa torsdag då jag ska träffa Mikael igen så får vi se vad det blir av det.!
Och som avslutning ska jag berätta att idag sker en stor händelse... jag ska klippa mig... och troligtvis bli blond igen!!
"En gång dum, alltid dum!"
12.01.16
Klockan är snart tre på natten och jag ligger i soffan och försöker andas mig genom min smärta i höften. Blir inte detta bättre till i morgon så måste jag nog iväg på vårdcentralen och höra mig för. Blir så jävla less! Men det är nog bara att inse att min kropp är inte i form för att starta upp fotbollen ännu. Ont som fasen i knäet och nu i höften... Blir att ringa Viken i morgon och meddela detta. Ledsamt.... mycket ledsamt....
---------------------------------
Ibland känner jag mig så otroligt vilsen. Jag bara söker och söker efter en gemenskap utanför mitt hem. Har världens finaste familj men vissa gånger är det så härligt att ha några öppna armar utanför husets väggar. Exempelvis, arbetskamrater eller fotbollslaget. Men jag måste nog inse att jag inte kommer någon vart med att påbörja saker överallt för att sedan tvingas avsluta dem lika fort som jag påbörjat dem. Min absolut svagaste sida är att jag ständigt söker bekräftelse på att jag gör något bra... Och jag tror att det har vart en stor del i mitt dåliga mående.
---------------------------------
Mina planer för dem närmaste månaderna kommer att bli att delta i Spira på medlefors samt att lösa ett gymkort här i Bureå så jag kan komma igång i min egen takt. Och en sista punkt blir att försöka att få i mig vettig mängd mat varje dag.
12.01.12
Dagen med stort D idag. Min älskling blir ett år äldre. Det är lustigt att man inte tycker att man själv blir äldre, men när någon annan fyller år och man börjar räkna på hur många år personen är så inser man att jag kanske inte är femton längre... Och för att inte tala om tankarna man får när man inser att våran "bebis" snart blir fyra år. Helt sjukt! Nu ska jag fara upp till staden med min mor och förstöra lite pengar. Risken är annars stor att det blir alldeles för fullt på vårat konto så då finns det risk att vi måste betala extra för allt utrymme som krävs för att förvara våra pengar. *IRONI*
Skämt å sido. Dags att åka!
12.01.08
En till dag börjar lida mot sitt slut och i morgon väntar träning och möte upp på lasarettet. Dagarna bara försvinner numera. För bara några månader sen så kändes varje minut som en evighet och jag bara väntade och väntade på att dagarna skulle ta slut. Nu är det knappt att man hinner vakna innan det börjar vara dags att knyta sig på kvällen. Ett friskhetstecken måntro?!
Blir ett kort inlägg ikväll eftersom mina ögon snällt ber mig om att få stänga igen. Natti Natt!
12.01.07
En dag med träning och snöskottning börjar gå mot sitt slut. Känner verkligen att orken blir bättre och bättre för varje dag som går. Så skön känsla! Det enda som är lustigt är att jag har så svårt att tillåta mig själv att bli frisk. Jag går och är så fruktansvärt rädd för att falla igen. Men nu ska jag verkligen försöka att flytta mina tankar till det positiva istället för att hela tiden gå omkring och tänka på dem fruktansvärda år som varit.
Barnfritt inatt och det vill säga film ikväll och sovmorgon i morgon. Nice!
Jag har vandrat som en vilsen stenstaty
Jag har vart på rymmen utan någonstans att fly
Men nu är det slutet på resan och början på en ny!
12.01.05
Nytt år och jag känner mig faktiskt ganska hoppfull om att detta år ska bli något helt annat än det föregående. Det är lustigt att jag nästan känner mig rädd att säga att jag tror att det kommer att bli ett bra år i rädsla att jag imorgon ska vakna upp och må som jag gjorde vid den här tiden ifjol. Hur som helst så försöker jag att vara tacksam över varje dag som jag får må så pass bra som jag gör nu...
Om jag tappar allt igen
det är möjligt att det händer
Det kan vara svårt att hitta hem
från alla hav och alla länder
med ändå,
Du, min vän i livet
se hur kvällen brinner opp
en enda sak är givet
vi är två hjärtan
i samma kropp
